Ett av de riktigt bra banden inom den svenska hårdrocken är just i detta nu Black Bonzo. Bloggen har haft turen att få en intervju med gitarristen Joakim Karlsson. Där han bland annat berättar att bandet just nu skriver på nästa album och att bandet vill tvätta bort lite av Uriah Heep stämpeln mm.

Jocke, Berätta om bandet och musiken.

– Det hela började -99 under namnet “Gypsy sons of magic“, vi spelade in ca 30 låtar(släppte dock aldrig något, inte ens en ynka demo) och gjorde åtskilliga gig som gypsy sons. Sen vid årskiftet 02-03 lämnade våran dåvarande trummis bandet och vi flyttade helt enkelt runt återsoden av medlemmarna lite. Micke gick från orgeln till trummorna och Nicke bytte guran mot orgeln. Soundet förändrades radikalt och låtskrivadet tog en helt ny riktning så ett nytt bandnamn kändes på sin plats och tada!  Black Bonzo kom till världen.

Vad gör er så bra jämfört med andra band?

För att ingen annan gör det vi gör lika bra som vi gör det.

Hur länge har bandet funnits och vem kom på bandnamnet?

Vi har existerat i ca 7 år och vem som kom på namnet minns jag inte, bara att såhär i retroperspektiv var det nog inte det briljantaste bandnamnet i världshistorien. Men å andra sidan så finns det värre exempel.

Hur går det till då ni i Black Bonzo skriver musik? Alla som skriver?

Det är så olika men oftast kommer man till replokalen med en idé som alla är med och formar till en färdig låt. Eftersom alla skriver mer eller mindre så är det aldrig brist på låtar eller idéer.

Svårt att repa ihop som ett helt band? Som jag förstått bor ni i olika delar av landet.

Kan vara lite knivigt ibland men det funkar, alla utom jag och Anthon bor kvar i Skellefteå och vi bor båda i Stockholm vilket underlättar lite, att vi bor i samma stad alltså.

Hur är det med gig? Svårt att hitta sånt eller flödar det in? Ni är trots allt hyffsat kända.

Det är så olika, ibland finns hur mycket som helst och ibland är det helt omöjligt. Särskilt eftersom vi sköter våra bokningar själva, det är dels fruktansvärt mycket jobb sen är det oftast som att jobba motströms när man inte har ett bokningsbolag i ryggen. Dom större bolagen har en tendens att kontraktera klubbar och events vilket gör det i princip omöjligt för ett frilansband att ta sig in. Nog skulle vi gärna spela betydligt mer om det hade varit möjligt det är ju lite hela grejen med det vi gör, spela live, skivinspelningar i all ära men det är livegigen som tänder gnistan för hela den kreativa processen.

Är gig i Stockholm något som är intressant?

Självklart är det så, Stockholm och Göteborg är i princip där allt händer. För ett band från norrland är det viktigt att synas och höras i södra sverige, i synnerhet dom större städerna och särskilt då stockholm. Det är klart att man kan kuska runt norrland och gigga sig less men det leder oftast inte till särskilt mycket tyvärr.

Har ni haft någon musikalisk referens då ni skrivit låtarna? Som många andra som lyssnat förstått är 70-talets hårdrock något som märks tydligt.

Ja det är svårt att förneka 70:talets närvaro men vi lyssnar på mycket annat som färgar musiken, jag personligen lyssnar ganska mycket på 80:tals metal/hårdrock vilket jag är relativt ensam om i bandet t.ex. Inspirationen till en låt kan vara hämtad ur nästan vad som helst, funk, soul, hårdrock eller singer/songwriter t.ex, däremot produktionen försöker vi alltid få att låta sent 60 tidigt 70:tal.

Nu till lite mer personliga frågor till Joakim.

Hur har du utvecklat ditt gitarrspel under åren?

Ja du, det blir inte så mycket utvecklande numera. Oftast när jag plockar upp gitarren så skriver jag låtar men ibland så lirar man förståss till olika plattor eller sitter och gnetar licks. Även en del harmoniserande, allt eftersom åren går så får jag mer och mer respekt för kompgitarristen. Det är fan riktigt tufft att lira rythm! Kolla bara på Malcolm Young, stenhårt.

Någon person som du ser upp till rent musikaliskt/gitarrmässigt?

Eric Clapton har alltid vart en förebild, särskilt hans tidiga grejer med b.l.a John Mayall, Cream och Blind Faith, han kanske inte är den mest tekniskt fulländade gitarristen men vilken ton och tajming! Har även alltid gillat sättet Frank Zappa lirar, Brian May är inte dum han heller.
Har även på äldre dar upptäckt Snuffy Walden(stray dog) som enligt mig var mycket före sin tid, vilken jävla känsla killen har, vilket twang! Men det är klart att man har lysnat en hel del på Hendrix och Blackmore och alla andra fantastiska gitarrlegender.

Både du och jag gillar Uriah Heep. Vilket är ditt favoritalbum med bandet?

Då måste jag säga Very eavy very umble, dels för att det var den första Heep plattan jag någonsin hörde och dels för att den har en så unik atmosfär, väldigt mörk.

Inte sugen på att spela in en Heep-cover på nästa album?

Nja, det blir nog inga Heep covers på nån skiva, vi försöker tvätta bort UH stämpeln en aning eftersom vi inte riktigt tycker att det ger en rättvis bild av bandet.

Du är ju inte purung precis. Vilka andra band har du spelat i?

Jag har spelat i otaliga konstallationer sen början av 90:talet, allt från death och blackmetal till trallig pop, har dock alltid haft båda föterna rotade i bluesen. Det band som kanske ligger närmast Bonzo är nog Hazy Days, ett coverband jag lirade i 94-97 där vi spelade mycket Purple och en mängd låtar från olika obskyra 70:tals akter såsom Human Instinct, Masters Apprentices och Leafhound. Men inget av dessa band gjorde något särskilt avtryck så det är inte så mycket att prata om. Har även gjort en del små inhopp som studiomusiker.

Skrivs det ny musik redan nu, eller satsar ni på att “sälja” de låtar ni redan har?

Vi håller på med nästa platta precis nu, allt material är redan skrivet. Vi skriver nytt hela tiden så någon låtbrist lider vi aldrig av, mycket p.g.a att alla i bandet skriver musik så man har oftast ganska mycket att välja på. Sen har vi fokuserat extra mycket på låtskrivande senaste tiden eftersom vi tappade 2 medlemmar på kort tid. Först lämnade Nicke Åhlund bandet, ganska precis när vi släppte guillotine drama. Sen var det mickes tur att lämna veckan innan turnén nu i somras. Men vi har hittat en ny hammondhora, klas holmgren och det ser ut som vi får hjälp på trumfronten av en ruskigt duktig snubbe vid namn fredrik normark. Vilket vi är extremt glada över.

Dina fem absoluta favoriter i skivsamlingen?

Oj vad svårt, hatar den här frågan! Det är så olika från dag till dag men några skivor som hängt med sen länge som jag aldrig kan få nog av är;
Frank Zappa – Apostrophe’
Cream – Disraeli Gears
Iron Maiden – Killers
Uriah Heep – Very Eavy Very Umble
Judas Priest – Sin after Sin
Mercyful Fate – Melissa

Kan fortsätta i evigheter för det finns så sjukt många skivor som är “världens bästa”.

Några ord till de som läser…
En eloge till dig som precist läst denna intervju, riktigt välspenderade minuter av ditt liv, och tänk på allt du lärt dig.


About the Author


One Response to Intervju: Black Bonzo!

  1. […] ni läsa en intervju med gitarristen Jocke klicka HÄR. Posted in Uncategorized | No Comments » Leave a […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

July 2019
M T W T F S S
« Jun    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031