Det finns personer som alltid är extra roliga att träffa på då man är ute på en klubb eller en spelning. En av dessa människor är Dave Laroxx vars klubbar Crazy Nights och Heavens Gate sannerligen går bra. I denna korta intervju får vi veta hur det gick till då han startade sina klubbar och varför svenska rockklubbar är så mycket bättre.

 

 

Berätta lite om personen Dave Laroxx. Vem är han och vad sysslar han med?

– Well, Laroxx är en musikälskare vars största dröm var att få stå i en skivaffär och kränga CD till nyfikna musikköpare men eftersom det aldrig föll sig så att jag fick nåt
jobb i nån affär och den delen av branchen bestämde sig för att gå och dö så fick jag hitta på andra sätt att få hålla på med det jag tycker om. Just nu är jag med och driver rock-klubbarna HEAVENS GATE och CRAZY NIGHTS. Jag pysslar me skivbolaget ROCKET SONGS (Houston, Casablanca), Är auto-tune sångare i LaRoxx Project och sångare/clown i retro-Italo-disco bandet ItaLove.

Du är en av grundarna till den smått klassiska rockklubben Crazy Nights. När började denna karusell snurra?

– Som en slump blev jag tillfrågad av vännen Dake om jag ville köra en sleaze/glam nostalgi kväll på krogen “Ove med skägget” tillsammans med honom då det fanns ett datum ledigt. Sagt och gjort så drog vi igång klubben Red Hot Hollywood Teaze. Premiär kvällen gick så pass bra att vi fick fortsätta och köra en gång i månaden, så det gjorde vi i 5-6 månader tills krogen bestämde sig för att lägga ner. Jag sökte då ny lokal tillsammans med Nixx Strip som varit me som gäst-dj på en av “Ove”- kvällarna och vi hittade till slut restaurangen Harry B James som tog emot oss med öppna armar. Vi tog oss namnet Crazy Nights och drog igång våren 2006. Det gick sjukt bra där en tid och vi blev både utnämnda till årets klubb av “Alltomstockholm” och låg i topp i klubbguiden i Nöjseguiden.

Blir du aldrig trött på att spela samma låtar varje fredag? Jag kan till exempel inte lyssna på Kiss klassikern “Crazy Crazy Nights” utan att få kräkreflexer. Hur klarar du av att inte spy på vissa låtar?

– Jag blir absolut riktigt trött på att lira samma låtar varje vecka. Men kör man 80s rockklubb så kommer man inte undan med att inte köra låtar som “Crazy crazy nights”, “Jump”, “Pour some sugar on me”, “Girls girls girls” etc. Man lirar plattor för gästerna som är där mer än för sig själv nuförtiden, och får ju ta med i beräkningen att även om jag är där varje vecka och hör låtarna om och om igen så är det ju inte så för gästerna. Just den här kvällen kanske är månadens enda “utekväll” för personen ifråga som kommer fram och önskar t ex “Jump”.

Jag är liksom du väldigt glad i att lyssna på melodiös rock. Har denna musik alltid varit dig varmast om hjärtat?

– Jepp, om jag skulle dela upp hela mitt musiklyssnande i procent genom åren så har jag nog lyssnat till 75 procent på melodiös rock skulle jag tro. Och resten är blandat annan rock och helt andra musikstilar. Och visst jag kanske inte hade Journey och Bon Jovi som idoler när jag var 7 år, men jag har i stort sätt alltid lyssnat på melodiös rock sen jag på allvar blev ett stort musik-fan.

Finns det musik du inte kan lyssna på?

– Jag kan nog lyssna på det mesta men jag kan inte riktigt på uppskatta musiken som gjordes innan 70-talet. Visst funkar en del The Doors, Stones & kanske nån gammal chanson me Edith Piaf men på det hela tycker jag att det är från 70-talet och framåt som musiken blev riktigt bra. Om man snackar populärmusik dåra. Tycker ju klassisk musik och Opera kan vara riktigt bra ibland när man är på det humöret.

Du är även DJ på Heavens Gate. Hur kändes det att knäppa olyckskorparna på näsan genom att göra succé även på Stureplan?

– Det känns enormt skoj att det funkade med rockklubb även på Stureplan. Visst självutnämnda “riktiga” rockers tycker väl inte att rocken hör hemma på Stureplan men själv tycker jag väl egentligen att man är lika mycket “rocker” även om man inte eftersträvar att se ut som en rockstjärna utan kanske trivs bättre i kavaj och slips. Huvudsaken är väl att man uppskattar och gillar musiken. Har svårt för människor som tar det här med musik på allför stort allvar. Allt kanske inte måste vara så jävla “true” hela tiden.

Har du någonsin tänkt på att flytta och satsa på en klubb i tex Magaluf?

– Det skulle var sjukt skoj att jobba som dj och köra klubb nån annanstans än i Sverige, men efter att ha åkt runt en del i världen och besökt en del rock-klubbar i andra länder så tror jag inte det skulle gå lika bra som här i Stockholm. Rockklubbarna här har ofta bättre standard medans många rockklubbar utomlands är riktigt sunkiga, typ sågspån på golvet och dom säljer burköl i baren.

Du har med ett antal andra haft en hel del framgång med skivbolaget Rocket Songs . Berätta lite om det.  Hur gick det till då du startade detta?

– Well, det började med att Freddie Allen (Houstons låtskrivare och trummis) spelade upp 3 låtar som han hade gjort demos på hemma. Han lirade då med pop bandet Hello Saferide men var riktigt sugen på att lira melodiös rock. När jag hörde låtarna, varav 2 senare kom med på Houstons debutskiva (Hold on, Truth slips) så kände jag att det hör borde han definitivt göra nåt utav. Jag parade ihop honom med producenten Ricky Delin och sångaren Hank Erix och därefter bildades Houston. När skivan var klar kändes det naturligt att vi skulle ge ut den själva så jag och Freddie startade Rocket Songs.

Har du någonsin själv varit med i ett band?

– När det gäller riktigt repande rock-band så hade jag en gång i tiden ett band tillsammans med några polare. Jag var sångare och vi var riktigt usla. Repen gick till det mesta åt till att dricka folköl och snacka musik. Vi var alla mer fans än musiker. Vi spelade aldrig in nån demo utan splittrades innan vi ens han göra det. Vi hade dock ett ganska coolt bandnamn, “South Alco Youth”, som syftade på att vi alla var från Söder och…..ehh unga alkolister.

Som vanligt avslutas intervjun med vilka fem album som är de bästa genom tiderna. Alltid lika intressant att se vad som faktiskt finns i hjärtat hos intervjuoffren.

Dina fem absoluta favoriter i skivsamlingen?

– Svårt att välja endast 5 favoriter. Men dessa tycker jag är bra.
Marillion – Misplaced Childhood
Journey – Frontiers
Vain – No Respect
Ozzy Osbourne – Speak Of The Devil
The Cult – Love


Category: Intervjuer

About the Author


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

January 2018
M T W T F S S
« Dec    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031