Pär Winberg, mannen som arbetat med självaste Bert Karlsson, berättar i denna intervju hur han ångrar sitt val av instrument i musikskolan samt vilken artist som är den vänligaste han har stött på. Pär är mannen som aldrig står still och som har ett av världens bästa jobb, nämligen på Ginza.se.

Berätta lite om personen Pär Winberg. Vem är han och vad sysslar han med?

– Jag är uppvuxen i Skara och började jobba i skvbranschen 1989 hos Bert på Mariann Grammofon. Efter att sedan ha pluggat reklam under ett par år flyttade jag till Stockholm och började jobba på det holländska skivbolaget CNR/Arcade. Vi jobbade mycket med samlingsplattor med TV-reklam och var lite av pionjärer med det i Sverige. Sen ringde Virgin mig och frågade i fall jag ville börja jobba där, vilket jag inte kunde tacka nej till. Där gjorde jag massor av samlingar och best of-plattor med artister som Gary Moore, Roy Orbison, Bryan Ferry för att nämna tre. Jag var även A&R för The Real Group, Åsa Jinder och CajsaStina Åkerström för att nämna tre artister. Otroligt roliga år. Sen köpte EMI upp oss så min karriär fortsatte där med ungefär samma arbetsuppgifter. Göra samlingar, artistsamlingar, nya artistplattor med mera. Också fantastiska år. Jag avslutade min Stockholmsvistelse på Lionheart som ägs av Bobby Ljunggren och hans fru Maria tillsammans med Universal och var A&R där i två år.

Sedan hade jag en lite sejour på Music & Production-skolan i Skara, vilket är Sveriges enda Gymnasieutbildning för musik med riksintag.

Men efter ett år där så snackade jag med Hasse på Ginza.se som jag känt sen början på 90-talet och som jag alltid haft mycket kontakt med och vi bestämde att jag skulle börja jobba där med musikdelen av Ginza. Och där är jag nu. Det är otroligt roligt.

Du arbetar på Ginza. Finns det något som är extra bra med att arbeta där?

– Ehhh… Ja…. Vi har ett lager med 35000 plattor, boxar och annat skoj. Det är farligt att gå därute bland alla fantastiska plattor. Som skivnörd vill man ju köpa massor av plattor hela tiden. Så jag får leva med musik inte bara på fritiden utan även på arbetstid. Jag älskar ju musik så det är en fantastisk förmån att få jobba hos Sveriges största skivförsäljare med just den biten och försöka utveckla den hela tiden. Den fysiska försäljningen sjunker i Sverige och i världen som de flest vet, men vi ökar vår skivförsäljning ganska rejält vilket är skoj. Vi har väldigt trogna kunder och Hasse har ju hållit på i 44 år så det är verkligen ett värdigt företag att jobba för. Sen är det ju inte dumt att ha direktkontakt med alla skivbolag om det är några konserter man vill se wink

Med ett arbete med så många olika skivor att tillgå, har man svårt att få en favorit bland nya artister?

– Inga problem alls. Jag har ju en egen hemsida också som jag startade 1997 som heter THE MELODIC NET. (www.melodic.net) och där skriver vi bara om nya plattor. Det kommer så in i vassen mycket ny bra musik. tyvärr så släpps ju inte en bråkdel i Sverige så jag skulle önska att vi kunde jobba mer med import men vi hinner inte helt enkelt just nu. Den som säger att skivmarknaden/musikbranschen är död och att det inte kommer ny bra musik han är både blind och döv!

Finns det skivor även du har svårt att hitta?

– Njae – inte bland nya plattor. Handlar ganska mycket på CDBABY, Amazon och Ebay. Sen har jag förmånen att få ganska mycket skivor tillskickat mig eftersom jag har sajten. Numera är vi ett tiotal grabbar som skriver för sajten och det är Europas största sajt för melodiös rock i alla dess former. Vi skriver och allt från growl, emo, modern rock, AOR till heavy metal och powerpop och ja västkust medför den delen. Allt som är melodiöst. Sidan är väldigt välbesökt. Det roliga är att vi ofta får plattor från majorbolagen i USA som inte är släppta i Sverige ännu och mycket förfrågningar på intervjuer med stora artister.

Jag funderade länge på att starta en skivbutik då jag var tonåring, men det rann ut i sanden. Hur ser du på dagens skivbutiker? Finns det en framtid eller är det internet som gäller?

– Det finns absolut en framtid för skivbutiker om man driver den rätt. Sälj bra böcker. Sälj musiktidningar. Sälj merchandise. Ha ett litet kafé. Sälj begagnad vinyl som komplement till nya skivor. Jag skulle älska att ha en egen skivbutik. Det är en livstil och brinner du tillräckligt för det och har ett bra läge för en butik som kommer den att fungera många år till.

Liksom många andra är du en sucker för AOR. Vad är det som gör denna typ av musik så bra?

– Jag är uppvuxen på hårdrock och AOR. Mina första plattor jag köpte för egna pengar var Rainbow Rising och Cheap Trick – Live at Budokan för att veckan efter gå och köpa Dream Police-plattan med Cheap Trick. Sen trillade det på med en blandning av NWOBH, klassisk hårdrock a’la Rainbow, Lizzy etc och nånstans kring 1981-1982 när Joe Lynn Turner kom in i bilden hos Rainbow så blev det mer och mer AOR. Jag hade i och för sig köpt nå’n Journey-platta innan och även givetvis några andra melodiösa pomp och aor-plattor men där nånstans kring 1981 blev det ett riktigt intresse. Jag åkte till England på språkresa sommaren 1982 och hade några dagar i London varav jag spenderade all tid och pengar på Shades och andra butiker och kom hem med massor av bra plattor. Sen kom Kerrang och Derek Olivers wimpwire-krönikor och där hittade jag mer och mer plattor och på den vägen är det. Jag är otroligt tacksam att ha fått uppleva slutet av 70-talet och hela 80-talet på riktigt så att säga.

Vad är det som gör att AOR är så bra? Tja vad ska man säga. Lyssna bara på Mark Mangolds keyboardintro i Fools Game med Michael Bolton… Eller Keyboardintrot i Separate Ways med Journey. Och lyssna på refrängerna. Lyssna på de exceptionella sångarna som sätter varenda ton med körer som grädde på moset. En bra refräng som sitter som en fläskläpp med keyboards och maffiga guror… och ja… vet egentligen inte mer vad man ska säga! Samtidigt tycker jag tyvärr att dagens AOR-scen är ganska tråkig. De stora budgetarna som banden hade förr är borta och skivorna låter mest som kopior på hur det en gång var… Visst finns det undantag. Absolut. Det kommer bra plattor i genren fortfarande. Men inte fan har det kommit någon platta i klass med Boltons platta från -83, Fairbain-proddade mästerverket The Big Prize med honeymoon suite från 1986 eller Escape med Journey de sista årtiondet? Den stora eran är förbi. Men jag måste ändå säga att visst… Jag får fortfarande en del kickar av nya AOR-plattor emellanåt.

Finns det någon annan typ av musik som ditt hjärta klappar lite extra för?

– Ja verkligen. Jag är en musikälskare och har en väldigt bred musiksmak. Mitt hjärta och det jag är uppvuxen på är och kommer alltid att vara hårdrock och AOR. Men jag tycker mycket country är bra. Jag gillar modern rock otroligt mycket. Jag tycker powerpop a’la Jellyfish är kanon (finns massor av band i genren), jag älskar mycket symfonirock (tycker dock att den scenen lider av samma syndrom som AOR-scenen), jag diggar många singer songwriters. I synnerhet de lite modernare som exempelvis Brian Vander Ark och Matt Nathanson för att nämna två, jag tycker mycket om gammal klassisk soul. Jag gillar den nya typen av pop som Owl City osv. Jag älskar Keane och Coldplay. Ja listan är lång på vad jag gillar. Bara att kolla in melodic.net smile Men visst – AOR:en och västkustrocken – där är hjärtat från början.

Finns det musik du inte kan lyssna på?

– Reggae och Ska-musik.

Har du någonsin själv varit med i ett band?

– Det är väl lite av min sorg att jag valde B A S K L A R I N E T T som instrument i musikskolan! Hur fan kan man välja det. Så jag kan bara fuska hjälpligt på piano/keyboards och trummor lirar jag när jag är full.

Du är ute mycket och flänger på festivaler. Vilken är din favoritfestival och varför?

– Ett tråkigt svar kanske – men Sweden Rock Festival är verkligen en fantastisk festival. Så otroligt välordnad, skön miljö, trevliga människor och arangörer. Och mycket bra band. Jag tycker det är fantastiskt att vi har en sådan tung festival i Sverige!

I ditt yrke gissar jag på att du träffat en hel del stjärnor. Vilken har varit trevligast samt drygast?

– Jo, det har blivit en hel del genom åren med tanke på jobbet och även via min hemsida och även tidningen jag hade tillsammans med Ola Gränshagen – Frontline. Många artister som till exempel Rolling Stones och Bryan Ferry med flera är alltid artigt trevliga. Maiden är alltid trevliga mot fansen på ett genuint sätt. Speciellt ett par av gubbarna. De här meet n greet-mötena är ofta väldigt uppstyrda av uppblåsta vakter så de blir ofta väldigt korta och könlösa. In och ta ett kort och bort. Nästa – in och ta ett kort och bort… Typ så. Men sen finns det vissa som verkligen tar sig tid. Meat Loaf till exempel. Han fick manager dra ut från rummet på Scandinavium där han satt med alla fans (detta var när han var populär med sin comebackplatta) och tjattrade. Bob Catley är alltid trevlig. Steve Morse är också en otrolig ödmjuk och trevlig kille. När Purple lirade i Göteborg för typ 6-7 år sedan skulle jag ta hand om dom därnere. Bandet var på hotellet och hade mest långtråkigt. Don Airey var supertrevlig och artig. De andra var mest – ja ganska blassé på eftermiddagen. Men Steve frågade artigt om vi inte kunde ta en promenad och om jag kunde visa honom Göteborg litegrann vilket jag gjorde. Sen avslutade vi med att gå på pizzeria och käka varsinn Pizza och prata Dixie Dregs, Kansas och andra grejer. Det underbaraste då var att det satt ett gäng 18-åringar några bord bort och bara stirrade. De trodde nog inte sina ögon. De hade Purple-tröjor på sej några av dom och jag såg att de visste vem det var som satt på pizzerian. Jag kände igen mig själv i deras entusiasm (man har ju själv varit 18-20 år) och en av killarna kom försynt fram efter ett tag och frågade om han fick en autograf. Då satte sig Steve och snackade med grabbarna en stund till jag sa att vi måste kila tillbaka till hotellet. Där har du en ödmjuk snubbe! Ja det finns många. Min största “starstruck” var när jag och några polare fick ha tre dagar tillsammans med min största musikaliska idol – Kevin Gilbert i Stockholm. Han kom upp dit för att han hade tröttnat på USA och ville resa lite och hade numret till en av mina polare och ringde honom. De tre dagarna var helt fantastiska. Sista kvällen hade vi middag hemma i min och frugans lilla etta tillsammans med honom och några vänner och vi hade en otrolig kväll med MASSOR av musikprat. Handrog mer eller mindre ut varenda skiva ur samlingen och kommenterade. -Oh man… Saga… Just love them! Listen to the drumpart on that song… Oh man… Genesis… Han älskade Genesis osv osv. Det tragiska var att några veckor efter han var i Sverige hittade de honom död i sin studio i Kalifornien. Han är min absolut största musikaliska hjälte.

Den drygaste… Det finns ju några men Jörgen Holmstedt och jag satte ihop tre i mitt tycke jättefina samlingar med Gary Moore på 90-talet. Gick verkligen in för dom och skrev massor av text. Grävde i arkiven efter bilder, låtar etc. Han var bara jävligt sur över att nå’n ville ge ut hans gamla grejer. Han skickade till och med sin manager på Virgin och försökte få dem stoppade. Tyvärr måste jag nog säga Gary. Sen att han är en av mina absoluta favoritgitarrister genom tiderna och att han har gjort fantastisk musik lägger jag inte i den värderingen.

Dina fem absoluta favoriter i skivsamlingen?

– Givetvis omöjligt att svara på – men de här fem kom spontant upp i huvudet…

Kevin Gilbert – The Shaming Of The True
Giraffe – The View From Here
Honeymoon Suite – The Big Prize
New England – Explorer Suite
Marc Jordan – Reckless Valentine


Category: Intervjuer

About the Author


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

October 2018
M T W T F S S
« Jul    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031