Ur askan efter Black Bonzo ( ett av de bästa svenska banden under sin levnadstid) steg Gin Lady upp och visde att allt går att fixa. Debutskivan med Gin Lady bjuder på en hejdundrande musikfest för den som uppskattar musik med tydliga influenser av Heep, Purple och andra härliga band från en svunnen tid bland annat tycker jag mig höra Bloodrock. Jag kan redan nu höra hur Mick Box frågar sig hur ett band från Skellefteå kunnat sno hans tilltänkta riff till en kommande skiva.

 

Debutskivan med Gin Lady bjuder på 9 välljudande spår där alla sticker ut på sitt eget lilla vis. Öppningsspåret “Rebirth” fångar mig direkt och jag tycker mig höra lite Rush-influenser i introt. Låten svingar vilt och vackert mot mina öron och nästa spår, med titeln “Get It On (Saturday)”, tar ett krafttag runt kroppen. Här är ett spår med full och härlig kraft och Magnus Kärnebro sjunger som om hans liv hängde på det. Med låten “Lend Me A Hand” tycker jag bandet går tillbaka till ett skönt och avslappnat sound där man kan känna hur bandets hammond får hela bandet att förflyttas till det sena 60-talet/tidiga 70-talet, låten övergår till den pulserande “Deja Vu” som får vilken människa som helst att svänga på kroppen.  “Deja Vu” är helt klart  en favorit på albumet . Har folk lite vett så kommer denna klassbit till låt att spelas på många radiostationer inom den närmaste framtiden. Hammond och gitarr i en sann symbios och med den pulserande rytmsektionen kan detta utan tvekan vara årets låt. Första sidan på albumet avslutas med lugna “The Rest“.

 

Har man mot förmodan somnat till avslutningsspåret på A-sidan så får man ett bryskt uppvaknande till B-sidans öppning och den tunga “Bloodsuckin´ Babies“. Det kanske är titeln på låten, men detta påminner om tidiga Alice Cooper vilket inte är något negativt. Det två efterföljande låtarna, “Bottom Of The Sea” och “Confrontation Shakedown” är ren musikalisk njutning med tyngd och otrolig känsla för melodier. Jag kommer inte att bli ledsen om dessa två låtar bakas ihop ett en enda lång då man får uppleva Gin Lady live. Jag tackar ödmjukt Joakim Karlsson för fina gitarrsolon med resten av bandet för att ge mig sanslösa Heep-vibbar. Avslutande “Hold On” är en drygt sju och en halv minuts resa till det lite mer progressiva landskapet men passar verkligen som avslutning. Allt som allt skulle jag vilja påstå att detta sannolikt är årets album och då snackar vi om hård konkurrens från andra. Bandet har förfinat soundet från Black Bonzo tiden och vaskat fram något som i en rättvis värld kan betecknas som en fulländad debut. Nu väntar jag bara på spelningar så man får uppleva herrarna live.


Category: Recensioner

About the Author


2 Responses to Recension: Gin Lady – s/t

  1. […] på debutalbumet går att läsa HÄR. Recension på spelningen på Nalen finns att läsa […]

  2. […] har tidigare recenserat Gin Lady – s/t Gin Lady – Mother´s […]

Leave a Reply to Gin Lady släpper “Mothers Ruin” | between two worlds Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

October 2019
M T W T F S S
« Jun    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031